Sök
Driver: Parallel Lines

Driver: Parallel Lines

Inkonsekvent tidsfördriv

2006-08-21

Testarna har skilda åsikter om spelet, generellt sett är det bättre än föregångaren Driver 3 men det finns fortfarande en del ologiska luckor i spelet som behöver fyllas igen.
Testkälla Betyg Kommentar
Reset 8/10 "Ett riktigt bra spel"
Super Play 7/10 "Utmärkt röstskådespeleri"
Play 58/100 "Arse controls"
Gamespy 3/5 "Insipid story and derivative gameplay"
Jolt Online Gaming 7,3/10 "The studio is on the right track"

Vad tycker testarna?

Flera testare tycker att tillverkarna har lyckats fånga atmosfären i New York på ett riktigt bra sätt. Någon testare menar dock att grafiken inte är särskilt bra. Flera testare retar sig på att man i spelet aldrig riktigt får tillfälle att leva ut sin bilkörning eftersom det hela tiden finns en massa andra fordon i vägen samtidigt som det är alltför lätt att krocka. Den bakomliggande storyn känns enligt flera testare ganska fantasilös eftersom den är proppfull med klyschor om hämnd och före detta kompanjoner som förvandlats till fiender.

Reset

"Ett riktigt bra spel"

Reset menar att allting som gick fel i Driver 3 har rättats till i denna efterföljare. Berättandet är proffsigt och filmsekvenserna är oerhört snygga. Dock når spelet i sig inte upp till riktigt samma nivå, vilket innebär en markant skillnad i omgivningar när man rör sig mellan berättelse och aktivt spelande. Berättelsen förs enbart framåt när man själv inte kontrollerar huvudpersonen, vilket är synd. Det gör att den förväntade personliga känslan uteblir. Testaren tycker det är uppenbart att tillverkarna har full koll på hur bilar beter sig under biljakter, vilket gör trovärdigheten hög.

Källa: Reset (SE), nr 13 mar 2006

Super Play

"Utmärkt röstskådespeleri"

Super Play menar att körglädjen i spelet är uppenbar och att ta sig till destinationerna känns mest som svepskäl för att få tillfälle att köra bil så mycket som möjligt. Bilkörningen är mer realistisk än vad man är van vid, bland annat måste man balansera bilens tyngd när man tvingas bromsa snabbt eller ta en tvär kurva. New York är en lite väl stor stad att köra i, och man irriterar sig nästan på att transportsträckorna är så långa. Testaren tycker också att den bakomliggande storyn känns ganska fantasilös, huvudpersoner som vill ha hämnd känns inte särskilt fräscht. Kan man dock bortse från klyschorna så har man en hel del häftigt bilåkande framför sig.

Källa: Super Play (SE), mar 2006

Play

"Arse controls"

Play tycker inte att spelet tillhandahåller den riktiga spelglädjen, bland annat på grund av att man har alldeles för mycket omgivande trafik omkring sig när man kör. Det är omöjligt att trampa gasen i botten på grund av den överhängande risken att krocka med andra fordon. Testaren är inte heller särskilt imponerad av spelkontrollen som gör det näst intill omöjligt att manövrera bilen som man vill. Grafiken känns inte heller särskilt bra och när man skall skjuta är det knappt genomförbart eftersom siktet är uruselt. Testaren menar att spelet är riktigt dåligt på alla sätt och vis och ingenting man skall slösa varken tid eller pengar på.

Källa: Play (GB), nr 139 2006

Gamespy

"Insipid story and derivative gameplay"

Gamespy uppskattar återgivningen av New York som helt fångar den trolska stämningen hos staden. Musiken i spelet är bra och bidrar till en ökad verklighetskänsla. Därutöver tycker testaren att fysikmodellen med avseende på körningen är utmärkt, hanteringen av bilarna är mycket verklighetstrogen. Dock är fysikmodellen till fots inte alls lika bra. Dessutom uppvisar spelet en hel del buggar vilka utgör riktiga irritationsmoment. Storyn är full av klichéer och skulle nästan vara rolig om det inte var meningen att den skulle vara allvarlig. Alla uppdrag känns igen från andra spel och innovationen lyser med sin frånvaro.

Källa:

Till Gamespy (US)

Jolt Online Gaming

"The studio is on the right track"

Jolt gillar tanken med att dela upp spelet i två delar, dels New York 1978 och dels dagens New York. Utbudet av bilar är riktigt hyfsat och en kul funktion är att när man har parkerat sin bil i garaget kan man hämta den när som helst från vilket garage som helst under hela spelet. Testaren retar sig på att spelet är inkonsekvent när det gäller utförda försyndelser. Till exempel kan man åka på brottsturné utan att se skymten av en polis, men om man kör mot rött ljus blir man snabbt som ögat en av Amerikas mest jagade brottslingar. Grafiken är annars fantastisk och New York visas upp i all sin prakt. Den automatiska sparfunktionen är bra eftersom den sparar i början och slutet av varje genomfört uppdrag samt varje gång man använder sitt garage. Det hade dock varit trevligt om spelet hade kontrollerat om man verkligen ville spara.

Källa:

Till Jolt (GB)

Cirkapris: 450 kronor

Produktfakta:

Driver: Parallel Lines är ett actionspel för en spelare för Playstation 2 och Xbox som är utvecklat av Reflections och ges ut av Atari. Spelet utspelar sig 1978 i New York och man spelar i skepnad av The Kid, en förare på uppgång i den undre världen. Karriären avbryts dock när huvudpersonen råkar i en fälla och hamnar i fängelse. 28 år senare släpps han fri och har ingenting annat än hämnd i sikte. Spelet är därmed uppdelat i två delar vilket tydligt märks på grafiken och färgsättningen. För att kunna uppdatera sin bil behöver man pengar, och dessa förtjänar man genom att klara olika uppdrag. Fordonen ska man förvara i ett garage under spelets gång och det finns endast plats för ett av samma sort. Bilarna hittar spelaren i olika delar av staden och kan sedan modifieras, testas och förbättras när som helst under spelet. Rekommenderad åldersgräns är 16 år.

Tillverkare: Atari