Shadow of the Colossus
Kolossalt vackert
2006-03-21
Vackert, hjärtegripande och unikt. Shadow of the Colossus är ett spel som inte lämnar någon oberörd.| Testkälla | Betyg | Kommentar |
|---|---|---|
| Games TM | 9/10 | "Everything moves in realism" |
| Player 1 | 10/10 | "Konstanta rysningar av välbehag" |
| Super Play | 9/10 | "Gudabenådad estetik" |
| Reset | 9/10 | "Ett oerhört vackert spel" |
| Gamespot | 8,7/10 | "There's never really been anything like it" |
Vad tycker testarna?
Shadow of the Colossus är enligt testarna inget annat än en storslagen sagoberättelse vars återgivning nästan kan klassas som ett konstverk. Alla skriver att det är en estetisk upplevelse vars like inte funnits tidigare för PS2. Spelet är lika känslomässigt som det är vackert, när man reser runt i landskapet är det främst en känsla av ensamhet som infinner sig i testarnas hjärtan. Vid möten med kolosserna övergår känslorna till respekt och hänförelse över giganternas respektingivande storhet. När dessa besegras infinner sig sorgen över att se dem falla. De är inte onda och får en att undra vem det riktiga monstret är, jättarna eller den själviska huvudpersonen. Spelets upplägg är unikt och testarna är imponerade över att tillverkaren lyckats skapa 16 fighter, där varken monster eller angreppssätt påminner om varandra. Spelet dras med vissa tekniska brister som krångliga kontroller och halvtaskig kamera, men det är inget som någon av testarna tycker påverkar helhetsupplevelsen. De klumpiga kontrollerna anses tvärtom passa väl in på den lika klumpiga huvudpersonen.
Games TM
"Everything moves in realism"
Även om spelet är ganska linjärt i sitt upplägg så blir det aldrig tråkigt att ta sig från koloss till koloss, skriver Games TM. Det är snarare så att det enorma, obefolkade landskapet där huvudpersonen tar sig fram på sin häst, ger ett atmosfäriskt intryck som passar mycket väl in i spelets historia. När spelaren väl når en koloss så går det inte att göra annat än imponeras av deras majestätiska dragningskraft, som de alla innehar på olika sätt. Oavsett hur stora de är så är animationer och visuell kvalitet alltid i topp, vilket helt enkelt måste ses för att tros. Spelet har också en känsla av tragik i sig, att behöva ha ihjäl de magnifika kolosserna enbart för själviska anledningar, ger upphov till tankar om Wandas korståg är rättfärdigat. Denna känsla förstärks av den sorgsna musiken som spelas varje gång en koloss besegras. Shadow of the Colossus är en underbar resa att göra och det enda som drar ner betyget är kontrollerna och kameran, som kan kännas klumpiga och ställer till det ett antal gånger. I övrigt är det en konstnärlig upplevelse i perfektion, enligt Games TM.
Källa: Games TM, nr 39 2005
Player 1
"Konstanta rysningar av välbehag"
Player 1 skriver att de vackra landskapen i spelet är som hämtade ur National Geographics, samtidigt som stillheten och den romantiska fridfullheten som de präglas av, för tankarna till religiösa oljemålningar. Den stillsamma regin som råder i spelet lyckas dessutom att beröra och det är svårt att inte bli uppslukad av den sinnestämning som spelet förmedlar. Mötena med kolosserna är väldigt lika, men samtidigt är varje möte unikt. Ibland hittar man snabbt giganternas svaga punkt medan man andra gånger får leta tills hjärnan värker. Oavsett så är det alltid en mäktig syn att se jättarna, inte minst när man lyckas besegra dem. Spelet är så nära ett konstnärligt mästerverk man kan komma och ger upphov till återkommande rysningar av välbehag, en spirituell resa som är magisk och underbar, summerar Player 1.
Källa: Player 1, nr 8 2005
Super Play
"Gudabenådad estetik"
Även om spelupplägget kan te sig vara väldigt enkelspårigt så är Shadow of the Colossus en väldigt varierande upplevelse, enligt Super Play. De förändringar som sker runt omkring huvudpersonen när denna reser runt i det enorma landskapet, är visuellt oerhört imponerande. Variation bjuder också de 16 striderna mot jättarna på, som alla kräver ett annorlunda tillvägagångssätt för att bli besegrade. Kolossarna är också de visuellt fulländande och bara anblicken av dem är nog för att dra andan ur spelaren, skriver testaren. Det är också en resa genom olika sinnesstämningar och mellan alla de känslor som en människa kan ha. Men den starkaste känslan som förmedlas är ensamheten av den lille pojken i det enorma landskapet. Gränsen mellan spel och konst är hårfin, och även om det finns lägen då de dåliga kontrollerna gör sig påminda om och om igen, så är det inget som kan dra ner det makalösa intrycket som spelet lämnar efter sig.
Källa: Super Play, feb 2006
Reset
"Ett oerhört vackert spel"
Hos Reset anses upplägget med klassiska strider helt suveränt, där andra spelproducenter kämpar med att få fram en eller två underhållande strider bjuder Shadow of the Colossus på hela 16. Och alla av dem har olika egenskaper och utseenden och flera av dem skulle inte ha problem med att figurera slutboss i andra äventyrsspel. Nackdelen med att upplägget anses vara att man på ett ganska tidigt stadium får reda på hur många motståndare som finns, det sänker känslan av förväntan då spelaren har lite av en förvarning av vad som komma skall. Kontrollerna krånglar också till det ibland men det passar in på karaktären, då hjälten ska vara lite tafatt och klumpig.
Källa: Reset, jan 2006
Gamespot
"There's never really been anything like it"
Det är kolosserna, inte pojken man kontrollerar, som gör det största känslomässiga intrycket, skriver Gamespot. Att se dessa jättar falla enbart för en människas själviska begär är minst sagt en sorgsen historia. Det är också giganterna som är huvudattraktionen i spelet, att resa runt och njuta av landskapet är inget för testaren. Istället är det utmaningen i att lista ut hur var och en av bossarna besegras som ger den största behållningen, då det kräver att man tar till det mesta av sina små grå. Speltillverkarna anses ha lagt ner stor möda på att få till unika tillvägagångssätt för de 16 bestarna, eftersom de är väldigt varierande. Rent grafiskt är spelet inte heller något annat än en fullträff och det är nästan lite synd att det finns några tekniska missar som ibland ställer till det. Dels är kontrollerna inte de bästa och dels så visar inte kameran alltid den mest optimala vinkeln. "Frameraten" faller också ibland, speciellt när man är mitt uppe i en fight vilket är tråkigt eftersom det är då spelet är som mest intressant. Men trots de tekniska blundrarna så är detta ett spel som man måste testa på, menar testarna. Det är ett nytänkande spel som inte lämnar någon oberörd.
Källa: Till Gamespot
Cirkapris: 550 kronor
Produktfakta:
Shadow of the Colossus är ett actionspel för en person till PS2 som utvecklats och ges ut av Sony. Spelet börjar med att huvudkaraktären Wanda befinner sig i ett tempel med en död flicka i sin famn. Där får han reda på att det enda sättet att ge henne livet åter, är att besegra de 16 kolosserna som finns runt om i riket och överföra deras livsessens till flickan. Äventyret går sedan ut på att huvudpersonen rider runt på sin häst och försöker att lokalisera jättarna, hitta deras svaga punkt och få dem på fall. Det tar enligt testarna mellan tio till tolv timmar att ta sig igenom spelet och det har en rekommenderad minimiålder på 13 år.
Modell: Shadow of the Colossus