The Elder Scrolls IV: Oblivion
Fritt fram att utforska, eller inte
2006-05-29
Det fjärde spelet i The Elder Scrolls serien är en enorm värld där spelaren har fria tyglar att göra nästan vad som helst. Testarna älskar frihetskänslan och detaljarbetet.| Testkälla | Betyg | Kommentar |
|---|---|---|
| Pc gamer | 93/100 | "Sjukt beroendeframkallande" |
| Xbox life | 96/100 | "Ett spel där känslan ohotad står i centrum" |
| Super play | 9/10 | "Du styr över ditt eget öde" |
| Level 1 | 8/10 | "En våldsam förälskelse" |
| Gamespot | 9,3/10 | "A rare and remarkable achievement" |
Vad tycker testarna?
Det tar någon timme att komma in i spelet och hur länge det sedan räcker beror på hur mycket man väljer att se och göra utanför huvudhistorien. Testarna beskriver inte Oblivion som ett spel utan mer som en värld att utforska. Att denna värld består av djur och människor som lever sina egna liv samt att det går att göra i princip vad som helst gör det hela väldigt naturtroget. Spelet är otroligt detaljerat med grafik i absolut toppklass. Det är också därför som det enligt testarna går flera timmar åt att plocka blommor på en stor äng eller leta krabbor vid en strand. Huvudhistorien är klassisk och även om storyn är underhållande så ligger det mesta av vad spelet har att erbjuda utanför huvudspåret. Tillverkaren har lyckats bra med att väva samman alla aspekter av spelet. Stridssystemet är lika engagerande som underhållande. Det enda i spelet som klankas ned på är AI:n som upprepar sig ofta. Någon av testarna anmärker också på att kontrollerna är klumpiga, men det är inget som förstör den spellust och utforskarkänsla som Oblivion väcker.
Pc gamer
"Sjukt beroendeframkallande"
Oblivion har enligt Pc gamer en frihet som inget annat rollspel hittills lyckats erbjuda, vilket gör detta till ett omfattande äventyr. Testaren är väldigt förtjust i upplägget som inte kräver att man håller sig till huvudhistorien utan själv kan välja att utföra andra uppdrag eller följa ledtrådar om andra händelser som sker runtomkring. Det uppges också ligga väldigt god logik bakom varför huvudkaraktären är involverad i de olika sakerna som sker. De olika historierna är ambitiöst utförda och spelet blir därför så komplext och engagerande som man själv väljer. Stridssystemet som är förstapersonbaserat är mer engagerande än ett klassiskt turordningssystem och kräver att spelaren hela tiden tänker till för att kunna agera korrekt under de omständigheter som råder. Även omgivningarna imponerar med sin grafik och ser ut att vara hämtade direkt ur Sagan om ringen. Hade ai:n varit lite mer utvecklad för de karaktärer som springer runt och talar med varandra hade betyget blivit än högre. Som det är nu vet figurerna inte om att de haft samma konversation en gång innan, eller om någon bredvid diskuterar samma sak. Dessutom dyker samma konversation upp flera gånger med olika röster. Detta gäller självfallet inte de samtal som hör till de olika uppdragen.
Källa: Pc gamer, april 2006 (SE)
Xbox life
"Ett spel där känslan ohotad står i centrum"
Det är enligt Xbox life svårt att skriva något explicit om Oblivion och dess huvuduppdrag då det finns så mycket som händer runtomkring. Man väljer själv vem man vill vara och vilka egenskaper som skall besittas, vem man vill prata med, råna, döda, skrämma etc. Det finns ingen förbestämd rutt utan spelet kan spelas på lika många sätt som det finns spelare. Att allt spelaren tar för sig att göra dessutom påverkar huvudkaraktärens egenskaper gör att detta är ett rollspel i ordets sannaste bemärkelse. Om det skuttas mycket bland kullarna ökas den atletiska skickligheten och att många slag mot kroppen tränar kroppens förmåga att bära rustning. Hela historien återges dessutom väldigt vackert. Det råder en otroligt hög detaljnivå genom hela spelet och det finns många storslagna och bedårande scenarion att njuta av. Musik och röstinspelningar håller också väldigt hög klass. Allt bidrar till en makalös spelkänsla.
Källa: Xbox life, nr 4 2006 (SE)
Super play
"Du styr över ditt eget öde"
Super play beskriver Oblivion som en helt egen värld med människor och djur som lever sina egna liv utan att bry sig om huvudkaraktären, så länge denne inte lägger sig i. Men som spelare är det oundvikligt att enbart hålla sig till huvudberättelsen och undvika att ta för sig av allt som dyker upp under spelet. Därför kommer man att påverka människors liv och hur denna påverkan tar form är väldigt mycket upp till spelaren, då tyglarna är väldigt fria. Detta tillsammans med att karaktären ständigt blir bättre på saker som upprepas ger stor tyngd till rollspelskänslan. Trots de förbättrade egenskaperna blir spelet aldrig lättare utan försvåras i takt med karaktärsutvecklingen. Att det därför går att reglera svårigheten är bra. Testaren testar spelet på Xbox 360 och skriver att det som stundtals kan störa är laddningstiderna som ibland är plågsamt långa. Här får man dock mer spel för pengarna än någon annanstans.
Källa: Super play, april 2006 (SE)
Level 1
"En våldsam förälskelse"
Level 1 låter sig snabbt tilltalas av de magnifika miljöerna och allt som går att göra i Oblivion. Även om avvikelser från huvudhistorien inte är nödvändiga uppger testaren att den som inte gör så missar en stor del av hela poängen. För det är en enorm värld som erbjuder hur mycket som helst för den som bara har lite utforskarkänsla och det är lätt hänt att spelaren slösar flera timmar bara på att njuta av vackra scenerier eller att bara plocka blommor. Men lika snabbt som förälskelse uppstår, lika kortvarig upplevs den vara. Enligt Level 1 har tillverkaren missat att tillföra det allra viktigaste till sin artificiella värld, nämligen en själ. Människorna i spelet ser alla ut att vara släkt och känns efter några timmars spelande mer som robotar än människor. Stridsmomenten uppges också lämna en del att önska då de mest går ut på att attackera och backa, attackera och backa vilket blir tradigt i längden. Men trots sina brister så har spelet en otrolig dragningskraft som ingen kan undgå att förföras av.
Källa: Level 1, maj 2006 (SE)
Gamespot
"A rare and remarkable achievement"
Gamespot berömmer den vackra och detaljerade stora spelvärlden som Betheseda fått till i Oblivion. Spelet har inte bara allt som gjorde föregångarna till vinnare. Även här är det lätt att förlora sig själv i timtals i den stora världen, utforskandes något av allt som finns att ta del av. Det hela uppges vara fantastiskt återgivet rent grafiskt, med en otrolig detaljrikedom som får allt att se levande ut. Miljöer, karaktärer och sidouppdrag är dessutom tillräckligt varierande för att erbjuda dagar av spellust. Stridssystemet uppges också ha förbättrats och är engagerande och underhållande på samma gång. Det som dock går emot allt det naturtrogna som sköljer över spelet är ai:n. Där uppges tillverkaren inte ha lyckats fullt lika bra och vissa saker som går att gör strider helt mot det som känns naturligt. Enligt testaren känns Xbox 360 som det bästa att spela på då kontrollerna fungerar smidigare än ett tangentbord och mus.
Källa: Till Gamespot (US)
Cirkapris: 500 kronor
Produktfakta: The Elder Scrolls IV: Oblivion är ett rollspel för PC och Xbox 360 som utvecklats av Bethesda och lanseras tillsammans med 2K Games. Kejsaren i landet Tamriel har anförtrott dig med en amulett som skyddar världen från den demoniska dimensionen och det är upp till dig att söka reda på kejsarens försvunne son, eftersom amuletten endast verkar när den bärs av någon från rätt blodlinje. Spelet är till för en spelare i första eller tredje person. Svårighetsgraden anpassas hela tiden efter karaktärsutvecklingen men kan också när som helst justeras fritt av spelaren. Spelet har en rekommenderad åldersgräns på 16 år och datormässigt krävs minst 2 GHz processor, 512 megabyte arbetsminne och 128 megabyte 3d-grafikkort.